Det var en gång...

...en liten pojke vid namn Leonardo. Han skulle snart fylla två år men först var det dags för julafton.
En solig dag i december. Närmare bestämt: dan före doppare dan så var Leonardo ute med sina nära och kära för att handla det sista inför julen.
Varenda kotte tänkte likadant i den mallanstora stad som han nu råkade bo i.
Leonardo som var van att sova middag och äta lunch sådär mitt på dagen bad sin kära mor om lite ris. Snäll som hon var så knallade mamma med Leonardo och alla de andra nära å kära in på en ställe där man kunde få ris.
Lilla Leonardo var nu så hungrig att tålamodet nästan brast, men han väntade tåligt.
Men när riset väl kom in var det inte alls som han hade tänkt sig och blev fly förbannad och ledsen på samma gång.
Han härjade o skrek och det kändes som att världen höll på att gå under.
Men precis i rättan tid upptäckte den lilla pojken vid namn Leonardo räkchipsen på sin mosters tallrik. Det blev räddaren i nöden och den lilla pojkens mamma gick och beställde in det största fatet med räkchips han någonsin hade sett.
Detta är slutet på historien om den hungrige lille pojken mitt i julruschen.
Det tåls att läggas till att Leonardo levde sedan lycklig i alla sina dagar (och han slutade faktiskt aldrig att älska sina räkchips).


Kommentarer
Postat av: sandra vilén

Haha den var bra. Men glad vart han sedan. Min lilla sötnos. :)

2008-12-25 @ 00:20:46
URL: http://sandra689.blogspot.com
Postat av: Marja

Ja helt underbart jag har ju sagt att du borde bli författare.Kramis

2008-12-30 @ 13:28:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0